Hemkommen från semestern upptäckte jag att man håller på att göra någon form av lekplats vid hörnet av Folkets Hus i Bräcke. Ett staket var uppsatt, det fanns sittmöbler, ramen till en gungställning var monterad och man höll på att jämna till marken.

Vad är på gång, undrade jag. Ska dagis flyttas till Folkets Hus? Eller har vi fått en massa flyktingbarn som behöver en lekpark? Tänker rent av Folkets Hus öppna privat dagis?

Detta påkallade ett besök hos kommunalrådet, två trappor upp i kommunhuset!

(För den oinvigde kan det nämnas att den gamla högstadiebyggnaden inte längre används. Högstadiet flyttade för några år sedan in i Folkets Hus – inte helt utan politiska kontroverser. Eftersom Folkets Hus inte har någon egentlig gårdsplan, utan bara en massa parkeringsplatser, uppstod genast frågan var eleverna ska hålla till på rasterna. Ska de springa mellan bilarna och ut på gatan?

- Nej, sa skolchefen, inga elever ska vistas på parkeringsplatsen. Vi ska sätta ut vakter vid dörrarna.

Naturligtvis blev det inte som det var tänkt. Parkeringsplatsen inbjuder visserligen inte till lek, men vi fick världens största rökruta…)

Kommunalrådet visste ingenting. Hade inte sett att något var på gång. Hänvisade till tekniska chefen, en trappa ner.

Tekniska chefen visste besked! Det var ju han som låg bakom bygget av anläggningen. Äntligen skulle högstadieeleverna få sin skolgård. De fick t o m bestämma själva vilken utformning den skulle ha. Och vad ville de ha? Jo, gungor! Och lite sittplatser.

Där ser man! Om en vuxen hade utformat skolgården för högstadieeleverna så hade det knappast blivit några gungor. Det tror man ju att de är för stora för. Vi vuxna hade säkert bestämt att det skulle vara vackra blomrabatter, en fontän och några sjungande stenskulpturer på den lilla ytan. Nu, när elevdemokratin har fått råda, blir det plats för lek och umgänge istället. Mycket, mycket bättre!


Leave a Reply