Jag säger som Arnold:  

”I’m back!”

Bräckekrönikan startade 1993. Det var under internets barndom. Man satt med ett modem
på 14,4 kbps och det kunde ta halva natten att tanka ner en mp3-låt. På den tiden fanns det
en ansvarig minister som ansåg att internet bara var en ”fluga”. Det var hon inte ensam om.
Men det som de visionslösa kallade sandlåda har nu utvecklat sig till att bli ett oumbärligt
verktyg för i princip alla!

I Bräckekrönikan förmedlade jag lokala nyheter, oftast med en personlig kommentar eller
reflektion. Mina källor var lokaltidningarna ÖP och LT, kommunala sammanträdesprotokoll
m m. Varje månad sammanställde jag inslagen till ett nyhetsbrev som hade 150-200
prenumeranter, bosatta i världens alla hörn. De flesta var utflyttade bräckebor som ville ha
koll på vad som hände hemmavid, men det var förvånansvärt många som saknade anknytning
till kommunen. De tyckte att det var roligt att läsa om Bräcke ändå, men framför allt så tror jag
att de var nyfikna på mediet som sådant och hakade på allt som var nytt.

Bräckekrönikan förmedlade nyheter fram till 2002, tror jag. Sajten fanns kvar i ytterligare ett
par år, bl a var den omfattande länksamlingen och den oavslutade deckarföljetongen välbesökt,
men jag underhöll den inte. Orsaken var sjukdom i familjen, men en annan anledning var att
lokaltidningarna skaffade egna hemsidor där de i realtid publicerade nyheter. Då hamnade jag
nästan alltid ”tvåa på bollen” när det gällde att förmedla nyheter till internetanvändarna. Jag
tyckte då att tiden hade sprungit ifrån Bräckekrönikan.

Men nu är det annorlunda. Samhället har blivit så jag-fixerat på senare tid. Samtidigt har
internet blivit var mans egendom. De sociala medierna tar över mer och mer av vår tid. Finns
man inte på Facebook, Twitter och allt vad de heter, så finns man inte alls, verkar det som. Det
är både på gott och ont.

En blogg måste man ha om man ska vara en seriös förtroendevald. Det har gjorts påbud om
det.  Men jag tycker det är intressantare att skriva im Bräcke än om mig själv. Därför är Bräckekrönikan tillbaka.

Eftersom jag är präglad av forntidens hemsidor, som karaktäriserades av blinkande knappar

och färgsprakande bakgrunder, så designen lite blaffig. Den rena estetiken har i det här
sammanhanget ingen större vän i mig. Det är dock ändå innehållet som är det viktiga.
Kommentera gärna inläggen!