När Bräcke kommun har fått toppa nyheterna under de senaste decennierna har det nästan bara handlat om tågurspårningar, sparkade chefer – och återkommande skandaler inom bärbranschen. Ännu har vi inte sett slutet på årets farsartade tragedi. Men tråkigt är det, att det är bräckebor som är inblandade i karusellen.


Vad har hänt sedan sist? Mycket i mediabruset, men ganska lite konkret. Klart är i alla fall att det är knappast någon som vill ge sig ut i skogen och plocka bär – då tar man ju brödfödan från de stackars bangladesherna.


För att kunna betala omkostnaderna, och dra in pengar till sin egen lön, krävs att varje plockare får ihop 120 liter per dag. Det är allt bra mycket, det. Kräver både tur och hårt arbete. Dessutom ska de få ihop en vinst till arbetsgivare och bäruppköpare också. Det är frågan om det hade gått ens under ett bra bärår, och nu är det uselt…


Myndigheterna har börjat agera mot misären bland plockarna. Det bor ca 140 personer i fyra hus i Bräcke och Bensjö. I en trävilla bor det 44 personer! De fryser och är hungriga.


Miljö- och byggnämnden i kommunen riktar krav mot fastighetsägarna på att förbättra de sanitära förhållandena och ventilationen. Räddningstjänsten har kritik mot utrymningsmöjligheterna i de hotelliknande boendena. Arbetsmiljöverket har synpunkter på arbetsförhållandena. Facket Kommunal ska agera mot arbetsgivarna bara de får tillräckligt många betalande medlemmar bland plockarna, och bara de vet vem som är arbetsgivare i det här fallet.


Problemet är alltså att hitta någon ansvarig. Alla skyller på alla. Bäruppköparen som tar betalt för bostäder, transporter och mat skyller på bemanningsföretaget, som i sin tur skyller på media för att de kom med för positiva bärprognoser i våras.


- Jag har inga pengar att betala löner med, säger ägaren till bemanningsföretaget. Jag driver bara en resebyrå. Det är svenska statens ansvar att hjälpa de här människorna.


Den som, i egenskap av VD, skrev under det kollektivavtal som garanterar plockarna en månadslön på 17 730 kr, var i själva verket en utbytesstudent i Uppsala. Han har inte heller de nära 5 miljoner kr som löneskulden till plockarna kommer att uppgå till.


Det var en f d fackpamp och politiker från Bräcke som åkte runt på rekryteringsmötena i Bangladesh och lovordade den svenska bärtillgången. Det måste ha varit som ett väckelsemöte, eftersom åhörarna därefter gick hem och sålde hus och boskap. De tog stora lån för att åka till Sverige och bli rika. Numera jobbar rekryteraren på arbetsförmedlingen så det kanske ordnar sig med tillfälliga jobb i alla fall. Kontakter är ju bra att ha. Tillsammans med sin svåger bäruppköparen har han ett förflutet i bärbranschen i Bräcke.


Tursamt nog är det många som förbarmar sig över bangladesherna. Röda Korset har skickat en hjälpsändning med kläder och skor. Kyrkan skänker täcken för några tusenlappar och Vänsterpartiet donerar 10 000 kr. Insamlingar via Facebook är på gång.


En del av plockarna har besvikna och utblottade åkt hem. Andra plockar de bär som finns och hoppas på ett bra lingonår istället. När alla myndighetskvarnar har malt klart är plockarna hemma i Bangladesh och de som borde ha gjort rätt för sig unnar sig väl en lyxsemester med sol och bad.


Å andra sidan: det lär ha kommit åtskilligt fler plockare än beräknat. Då blir det svårt med boende och logistik. Bärtillgången kan ingen styra över och fortsätter den att vara dålig så finns det väl bara förlorare på den här karusellen. Då har ingen några pengar att betala någon med…

Att läsa arbetsförmedlingens statistik kräver nog särskild utbildning och praktik. Än så länge känner jag mej inte kvalificerad, men något har jag lyckats tyda i alla fall.

Arbetslösheten i Bräcke kommun är 10,6 %. Det är en försämring jämfört med samma tid ifjol då den låg på 8,9 %. I statistiken ingår öppet arbetslösa plus de personer som har aktivitetsstöd.

Antalet öppet arbetslösa har däremot minskat, från 234 till 214 personer. 47 personer är ungdomar, lika många som förra året. Fler personer är alltså i någon form av åtgärd.

Generellt kan sägas för länet är att det finns fler lediga jobb att söka nu än ifjol. Däremot är det många fler nyinskrivna. Det beror på att det är en stor ungdomskull som nu har slutat gymnasieskolan.

Arbetslöshet är ett gissel, både för familjeförsörjare och för ungdomar som behöver en start i arbetslivet. Systemet med aktivitetsstöd och reglerna för stämpling måste reformeras. Och det är inte så enkelt som att bara skicka iväg folk dit jobben för tillfället finns. Det måste bli en så bra grogrund över hela landet att jobben kan uppstå där människorna finns…

Har inte skrivit i bloggen på ett tag beroende på en ihållande feber. Har varit tvungen att vara restriktiv med de tillfällen då jag kunnat upprätthålla vertikalt läge. Det jag har lärt mej av detta är att man aldrig ska gå till jobbet med feber i kroppen. Det förlänger bara tillståndet. I oändlighet , känns det som.

Ett fungerande socialt liv är en grundförutsättning för att man ska vilja bo kvar på en plats eller flytta dit. Företagare påpekar ofta att det skulle underlätta i deras rekrytering av personal att det finns ett bra boende och ett rikt samhällsliv.

Bräcke kommun har under en lång följd av år minskat på sitt engagemang i föreningslivet. Stöden till idrottsanläggningar och samlingslokaler har begränsats. Visserligen är det vettigt att prioritera verksamhet före lokaler, men jag anser att stödet generellt måste öka och att man ska stödja föreningar runt hela kommunen.

Det engagemang som finns bland de aktiva i idrottsföreningar, kulturföreningar, studiecirklar, bygrupper m m är ovärderligt när det gäller att få till en utveckling av bygden. Därför måste kommunen skjuta till mer resurser i någon form. Hur det ska gå till kan komma fram om man för dialog med de berörda.

I många fall är det så att föreningarna får lägga ner så mycket tid och ork på att sköta sina och kommunens anläggningar att det blir väldigt lite över till att driva själva verksamheten. Detta blir allt tydligare i takt med att befolkningsunderlaget minskar. Här måste kommunen tänka om och utöka sin insats. Kommunen måste bli mer aktiv, utan att för den skull ta självbestämmandet och engagemanget från föreningarna.

Nu kan det vara en lösning på gång för bärplockarna i Bräcke.

På tisdag ska facket Kommunal träffa “arbetsgivarna”. De kommer att kräva att den garanterade lönen ska betalas ut.

Bemanningsföretaget hävdar att de blivit lurade att ta hit folk med löfte om att skogen är full med bär… De anser sig vara utan skuld och att de blivit hitlockade på falska grunder.

Varje år blir det samma visa.

Ett gäng utlänningar invaderar trakterna kring Bräcke för att plocka bär. De brukar komma bl a från Polen och Thailand. Den här gången sägs det vara 140 personer från Bangladesh som har trängt in sig i spartanska boenden i Bräcke och Bensjö med omnejd.

De kommer från varierande samhällsgrupper. De har lånat ca 17 000 kr för att få komma hit och plocka bär.

Det har sagts av bondfångarna som rekryterade dem att skogen hade en matta av bär. Det var som att gå längs risfälten och bara plocka. Den som var tillräckligt snabb skulle kunna tjäna 36 000 kr, om han plockade minst 60 kg per dag!

De stackarna är lika grundlurade som så många andra före dem. Med den bärtillgång som finns nu hittar de max 5-6 kg om dagen per person. Istället för att komma hem till sina familjer som förmögna män återvänder de som fattiglappar, skuldsatta över öronen. (En textilarbetare i Bangladesh tjänar 300 kr i månaden…)

Efter allt rabalder som har varit genom åren har myndigheterna börjat strama åt den här verksamheten. För att bärplockarna ska få visum krävs att de har anställningsavtal med en månadslön på drygt 17 000 kr. Tyvärr har det blivit ett slag i luften. Varken det utländska rekryteringsföretaget, de svenska uppdragsgivarna eller bäruppköparna vill ta något ansvar för avtalen.

Förutom kostnaden för att komma hit lever nu männen på ytterligare kredit. Kostnaden för mat, boende och bensin ska nämligen dras från deras kommande knapra löner.

Det måste bli ett slut på eländet! Fackföreningen Kommunal har tagit på sig förhandlingsansvaret för den här yrkesgruppen. Det är hög tid för dem att agera mot arbetsgivarna. Annars slutar det som vanligt med att skattebetalarna får träda in och stå för fiolerna medan andra kalasar på vinsterna.

I den valintervju som publiceras i LT idag står det följande:

“Yngve Hamberg retar sig alltmer på standarden hos vägnätet i kommunens tätorter.

-Som kommuninvånare skäms jag faktiskt över alla potthål, som ju är en bild av oss själva”.


Jag är korrekt citerad, men uttalandet påkallar ändå en dementi. Varken jag eller någon annan jag känner ser ut som ett potthål!

Det jag menar är att alla groparna i asfalten är tecken på förfall. Det ser likadant ut i hela kommunen. Är det den bilden av Bräcke som vi vill visa upp till alla som gästar oss, t ex sommarens turister? Har vi så dålig självbild att vi tycker att det är passande? Om vägarna är misskötta, så är det lätt att dra slutsatsen att mycket annat också är misskött.

Vägnätet måste rustas upp. Sedan intervjun gjordes har det påbörjats viss ny asfaltering i tätorterna. Det är bra, men inte tillräckligt. Det finns mer att göra.

Livslängden skiljer sig åt, beroende på vilken kommun man bor i. Längst lever folk i förortskommunerna.


Kortaste livslängden har vi som bor i glesbygden. Man kan tycka att det låter märkligt, men enligt Folkhälsoinstitutet beror det på att vi har ett sämre levnadsmönster. Vi rör på oss mindre, men äter som om vi fortfarande hade samma tunga arbeten som förr. Dessutom anser FHI att den lägre utbildningsnivån och högre arbetslösheten bland glesbygdsbor leder till kortare livslängd.


Däremot anser FHI att den psykiska hälsan är bättre på glesbygden än i storstaden. Vi har nämligen mindre stress och större social gemenskap.


Slutsatsen man kan dra är alltså att om du är en lat, arbetsskygg, fet och dum glesbygdsbo så lever du inte lika länge som en flitig, slank och smart förortsbo med fint arbete.


(Nåja, längden på livet är kanske inte det viktigaste. När den sista dagen kommer så är det nog kvalitén på livet som man vill ha uppnått).


Vilken kommun ska man då välja om man vill leva riktigt länge? Är man kvinna ska man definitivt välja Danderyd. Då får man leva i 86 år. Om man är man ska man absolut undvika Överkalix. Där får man bara hänga med i knappt 75 år.


Bräcke då? Här är medellivslängden för kvinnor 81,9 år och för män 77,0 år. Vi ligger i det lägre skiktet, även i länet. Om man får tro på Folkhälsoinstitutets analyser så är det väl de arbetslösa och outbildade skogsarbetarna som drar ner statistiken…..


Själv tror jag inte att det är så enkelt. Den äldre generationen är av gammalt kärnfriskt virke. De kommer att hålla sig friska och pigga länge. Det är den välutbildade IT-generationen, som knappt haft något idrottsämne i skolan, som kommer att bryta ner sina kroppar och åldras i förtid.


Det är ju fler faktorer som avgör livslängden, t ex arvsanlag och den mentala benägenheten att i tid söka läkarhjälp. Och inte minst närheten till akutsjukvård, som bevisligen är helt avgörande för vilken överlevnadsgrad man har vid olika tillstånd och tillbud!

Björn Jonsson är framgångsrik fårbonde i Västerövsjö, Kälarne. Inom denna småskaliga näring tillhör han de större med i dagsläget 300 tackor, 550 lamm och 10 baggar. Verksamheten bidrar aktivt till att hålla landskapet öppet och bygden levande. Betesmarken arrenderas i flera omgivande byar.

Trots att efterfrågan på lammkött har ökat stadigt de senaste åren finns det bland bönderna en oro inför framtiden.

Vi har i Sverige en miljö- och djurskyddslagstiftning som vi numera kan vara ganska stolta över. Tyvärr medför den att varorna blir dyrare. Det blir då svårt att konkurrera med allt importerat kött. Bara 30% av konsumtionen är svenskproducerad. Det finns utrymme för mycket mer!

Med tanke på det ökade inslaget av muslimer i befolkningen, kombinerat med förändrade kostvanor hos oss infödda, så är det ingen vild gissning att efterfrågan på lammkött kommer att öka ytterligare.

Köp svenskt kött nästa gång du handlar! Då stöder du djuren, naturen och den levande landsbygden. Dessutom skapas det arbetstillfällen, kanske t o m ett nytt för dig….

Hemkommen från semestern upptäckte jag att man håller på att göra någon form av lekplats vid hörnet av Folkets Hus i Bräcke. Ett staket var uppsatt, det fanns sittmöbler, ramen till en gungställning var monterad och man höll på att jämna till marken.

Vad är på gång, undrade jag. Ska dagis flyttas till Folkets Hus? Eller har vi fått en massa flyktingbarn som behöver en lekpark? Tänker rent av Folkets Hus öppna privat dagis?

Detta påkallade ett besök hos kommunalrådet, två trappor upp i kommunhuset!

(För den oinvigde kan det nämnas att den gamla högstadiebyggnaden inte längre används. Högstadiet flyttade för några år sedan in i Folkets Hus – inte helt utan politiska kontroverser. Eftersom Folkets Hus inte har någon egentlig gårdsplan, utan bara en massa parkeringsplatser, uppstod genast frågan var eleverna ska hålla till på rasterna. Ska de springa mellan bilarna och ut på gatan?

- Nej, sa skolchefen, inga elever ska vistas på parkeringsplatsen. Vi ska sätta ut vakter vid dörrarna.

Naturligtvis blev det inte som det var tänkt. Parkeringsplatsen inbjuder visserligen inte till lek, men vi fick världens största rökruta…)

Kommunalrådet visste ingenting. Hade inte sett att något var på gång. Hänvisade till tekniska chefen, en trappa ner.

Tekniska chefen visste besked! Det var ju han som låg bakom bygget av anläggningen. Äntligen skulle högstadieeleverna få sin skolgård. De fick t o m bestämma själva vilken utformning den skulle ha. Och vad ville de ha? Jo, gungor! Och lite sittplatser.

Där ser man! Om en vuxen hade utformat skolgården för högstadieeleverna så hade det knappast blivit några gungor. Det tror man ju att de är för stora för. Vi vuxna hade säkert bestämt att det skulle vara vackra blomrabatter, en fontän och några sjungande stenskulpturer på den lilla ytan. Nu, när elevdemokratin har fått råda, blir det plats för lek och umgänge istället. Mycket, mycket bättre!