Jag säger som Arnold:
Bräckekrönikan startade 1993. Det var under internets barndom. Man satt med
ett modem
på 14,4 kbps och det kunde ta halva natten att tanka ner en mp3-låt. På
den tiden fanns det
en ansvarig minister som ansåg att internet bara var en
”fluga”. Det var hon inte ensam om.
Men det som de visionslösa kallade
sandlåda har nu utvecklat sig till att bli ett oumbärligt
verktyg för i
princip alla!
I Bräckekrönikan förmedlade jag lokala nyheter, oftast med en personlig
kommentar eller
reflektion. Mina källor var lokaltidningarna ÖP och LT,
kommunala sammanträdesprotokoll
m m. Varje månad sammanställde jag inslagen
till ett nyhetsbrev som hade 150-200
prenumeranter, bosatta i världens alla
hörn. De flesta var utflyttade bräckebor som ville ha
koll på vad som hände
hemmavid, men det var förvånansvärt många som saknade anknytning
till
kommunen. De tyckte att det var roligt att läsa om Bräcke ändå, men framför
allt så tror jag
att de var nyfikna på mediet som sådant och hakade på allt
som var nytt.
Bräckekrönikan förmedlade nyheter fram till 2002, tror jag. Sajten fanns
kvar i ytterligare ett
par år, bl a var den omfattande länksamlingen och den
oavslutade deckarföljetongen välbesökt,
men jag underhöll den inte. Orsaken
var sjukdom i familjen, men en annan anledning var att
lokaltidningarna
skaffade egna hemsidor där de i realtid publicerade nyheter. Då hamnade jag
nästan alltid ”tvåa på bollen” när det gällde att förmedla nyheter till
internetanvändarna. Jag
tyckte då att tiden hade sprungit ifrån
Bräckekrönikan.
Men nu är det annorlunda. Samhället har blivit så jag-fixerat på senare tid.
Samtidigt har
internet blivit var mans egendom. De sociala medierna tar över
mer och mer av vår tid. Finns
man inte på Facebook, Twitter och allt vad de
heter, så finns man inte alls, verkar det som. Det
är både på gott och ont.
En blogg måste man ha om man ska vara en seriös förtroendevald. Det har
gjorts påbud om
det. Därför är Bräckekrönikan tillbaka.
Eftersom jag är präglad av forntidens hemsidor, som karaktäriserades av
blinkande knappar
och färgsprakande bakgrunder, så designen lite blaffig.
Den rena estetiken har i det här
sammanhanget ingen större vän i mig. Det är
dock ändå innehållet som är det viktiga.
Kommentera gärna inläggen!
